Andra rummet (2022)
- Inget väsen
- Andra rummet
- En gång var jag en älskling
- Gretas familj
- Promenad
- Små vackra ögonblick
- Utan jacka
- Tuula
- Irmas säsong
- Sista sången
- Dansa med mig, Inger
Sången från balkongen ovanför (2019)
- En ledig dag
- Sången från balkongen ovanför
- Långsamma timmar
- Medelsvensson
- Hur länge ska jag sakna dig, Birgitta?
- Kungen ifrån Uddevalla
Bonuslåtar
De här låtarna finns inte utgivna, men snälla människor har frågat efter texterna ändå:
Andra rummet (2022)
1. Inget väsen
Det är en vanlig dag idag,
en likadan imorgon bitti.
Du äter fiskgratäng till lunch
och tar en vända in till city.
Det går förbi en gammal kompis ifrån förr,
du vågar inte säga hej.
Och det är klart på himmelen
och drömmarna, dom lever än
Men du gör inget väsen av dig
när du går på stan
och du gör inget väsen av dig
hemmavid.
Nej, du gör inget väsen av dig,
så passerar dan,
och nätterna och månader av tid.
Nej, du gör inget väsen av dig,
men är hon mindre kräsen av sig
kanske någon lägger armen om din hals.
Men du gör inget väsen av dig, inget alls.
Du tänker ringa till ditt jobb
men du har glömt mobilen hemma.
Du handlar mat i nån butik,
du ser på kvittot, det verkar stämma.
Du kommer hem och tar en titt på din mobil
men det är ingen som har ringt.
Och det är klart på himmelen
och drömmarna, dom lever än.
Men du gör inget väsen av dig…
2. Andra rummet
Solen blänker på taken nu,
torkar regnet ifrån trottar’n.
Tar min rock som så många gånger förut
och går fort in mot stan.
Nog har det alltför ofta hänt
att jag väntat på nåt eller nån.
Kvar på samma plätt blir det lätt
att man glömmer ifrån vart man kom.
Och just vem man är,
men nu är jag här.
Vet du, jag minns nästan ingenting ikväll,
allt är liksom utspätt och försvunnet.
Och sa du något, ja då var det väl
den tiden jag var i andra rummet.
Och debacle av varje sort,
det är borta nu, allting som hänt.
Alla sånger jag sjungit,
gånger jag sprungit från allting jag känt.
Kan jag lämna det bakom mig?
Det är hög tid nu att vara fri.
Dags att vara det jag kan va’,
tid att bli det, vad än det kan bli.
Så fridens, min vän,
vi möts visst igen.
Vet du, jag minns nästan ingenting ikväll…
Trots stormar och sattyg
ska jag bli ett fartyg
och inte nåt vemodigt vrak.
Nu spritter det till
i det liv som stått still.
Jag vill aldrig mer nånsin,
aldrig mer nånsin tillbaka.
Vet du, jag minns nästan ingenting ikväll…
3. En gång var jag en älskling
En gång var jag en älskling
för väldigt länge sen.
En ung junior
med mörkblont hår,
din allra bästa vän.
Och det var inte nyligt
men känslan minns jag än.
En gång var jag en älskling
för väldigt länge sen.
En gång var jag en älskling,
för många år sen nu.
Så kärleksfull,
ett hjärtegull
var både jag och du.
Och det var vi mot världen,
tills allting slets itu.
En gång var jag en älskling
för många år sen nu.
En gång blir jag en älskling.
Nu här i mitt krypin,
här ligger jag
så rädd och svag,
kan inte somna in.
Och finns det hopp om livet,
nu mer än någonsin?
En gång blir jag en älskling
men aldrig mera din.
4. Gretas familj
Världen kan vara jobbig
och livet kan vara trist,
så dödligt dåligt, helt undermåligt
och överjävligt, javisst.
Världen kan verka rutten
och puckad som bara den.
Då undrar du: Säg vad blir det nu?
Vad fan ska hända mig sen?
Känn på den!
Blir du aldrig mera glad igen?
Men sluta upp å va’ besviken,
stanna upp å följ musiken.
Hör på min sång:
Kom till Gretas familj!
Livet ger dig djupa ärr men
kom hit där du håller värmen
jämt, året om,
kom till Gretas familj!
Fru Greta är en gumma
med hjärtat på rätt plats
och pli på personalen mer än nån.
För Solveig moppar golvet,
i reception’ står Mats
och högsta chef i köket är Yvonne
Pettersson!
Sluta upp å va’ besviken,
stanna upp å följ musiken.
Hör på min sång:
Kom till Gretas familj!
När det har gått i spillror,
när allting rasat ihop,
när du rent krasst liksom sitter fast
i en galet gruversam grop,
när du har blivit dumpad
och sumpat din sista spänn,
finns det nåt stopp eller nån väg opp
och hopp om kärleken än?
Känn på den!
Blir du aldrig mera glad igen?
Men sluta upp å va’ besviken,
stanna upp å följ musiken
Hör på min sång:
Kom till Gretas familj!
Livet ger dig djupa ärr men
kom hit där du håller värmen
jämt, året om
kom till Gretas familj!
Fru Greta är en gumma
med givmildhet och krut
och diggar personalen mer än nån.
På scenen dansar Dagny
i trädgår’n rotar Rut
och redo framför spisen står Yvonne
Pettersson!
Sluta upp å va’ besviken,
stanna upp å följ musiken.
Hör på min sång:
Kom till Gretas familj!
Så när ditt liv är skit
kom hit på en retreat
Vi är en brokig bunt
har öppet dygnet runt
så titta in nån kväll
ett trevligt tanthotell
och muntra mannars
annars går det lätt åt helsefyr
En gång var jag förlorad
och en gång var jag som du.
Ett vilset får på ett tappat spår
som en galet bortkommen gnu.
Men nu vet jag en sanning,
den gäller stora som små:
Att oavsett vem som hamnat snett
finns nån som vill höra på.
Vackert så,
nu vet du vart du ska gå!
Så sluta upp å va’ besviken,
stanna upp å följ musiken.
Hör på min sång:
Kom till Gretas familj!
Livet ger dig djupa ärr men
kom hit där du håller värmen
jämt, året om,
kom till Gretas familj!
Så när det gått åt skogen
och allt ditt hopp försvann
och tillvaron tycks väga minst ett ton,
kom bara in till stället
där kärleken är sann
och digrare än självaste Yvonne
Pettersson!
Sluta upp å va’ besviken,
stanna upp å följ musiken.
Hör på min sång:
Kom till Gretas familj!
Välkommen, varmt välkommen.
Kom till Gretas familj!
5. Promenad
Att gå promenad
är det bästa i livet.
Att gå promenad
är det finaste som finns.
Att gå promenad
genom gammalt och rivet.
Allting passerar på en promenad,
allting passerar på en promenad.
Nu har jag suttit hela dagen,
har suttit tyst å bara blängt.
Har bara suttit full av hat
här med mitt kakfat vid
konditoriet som var stängt.
Nu är det dags att lyfta baken,
nu är det dags att ta sig för
något mer än att blint se i gatan ner
mer å ner tills jag dör.
Då vet jag vad jag gör!
Att gå promenad…
Har inte alltid var’t så enkelt,
har inte alltid var’t så glad.
Har var’t elände utan ände,
floppar utan stopp
och fiaskon i en kavalkad.
Nu är det dags att vända skutan,
nu kan jag skönja en ny vår.
Inga mer tysta rop från min egen grop
av hur sopigt jag mår.
Nu går jag ut å går!
Att gå promenad…
Så alla flitiga belackare,
jag är inte den stackare jag en gång va’.
Nu skrivs historien,
ni tror ingen som har den,
men svaren dom har bara ja’.
Å vad var det jag sa?
Att gå promenad…
6. Små, vackra ögonblick
Jag vet att livet ofta tvålar till en.
Att dagen inte sällan ter sig som
en prövning och en kamp och du är killen
som ingen riktigt verkar bry sig om.
Jag vet att världen ofta gör en bitter
när allting känns som fulspel, bluff och båg
och att du ligger pyrt till där du sitter
men gör dig själv en tjänst och kom ihåg:
Det finns små, vackra ögonblick
som knappast man noterar,
det bor små, vackra ögonblick i dig.
Det finns sällsynta dar
när också ditt liv levererar.
Små, små skäl att likväl få glädja sig.
Så nästa gång du går där i det gråa och mår piss
och allt omkring känns så visset, mörkt och kallt,
finns det små, vackra ögonblick
och stunder som passerar.
Det finns små, vackra ögonblick trots allt.
Så när du skrivit sista självmordsbrevet,
håll huvet högt och ge dig själv en spark,
fast livet ger en mången spark i skrevet.
Men det som inte dödar gör en stark.
Ja, på sin tysta vandring genom tiden
är det rätt lätt att känna sig som den
mest ensamma enskilda individen
och se sig mätt på orättvisan. Men:
Det finns små, vackra ögonblick
som knappast man noterar,
det bor små, vackra ögonblick i dig.
Det finns sällsynta dar
när också ditt liv levererar,
små, små skäl att likväl få glädja sig.
Så varje gång det känns som världen spårat ur totalt
och man vill kräkas över varje tidningsspalt,
finns det små, vackra ögonblick
och stunder som passerar.
Det finns små, vackra ögonblick trots allt.
Och vågorna av fanskap må slå höga
och mänskan sabba hela vår planet
men när jag ser på glimten i ditt öga
då framgår det med all önskvärd tydlighet:
Att det finns små, vackra ögonblick
som knappast man noterar.
Det bor små, vackra ögonblick i dig.
Det finns sällsynta dar
när också ditt liv levererar.
Små, små skäl att likväl få glädja sig.
Så när din dag är mulen och det känns som att du är
nog föga mera än en sorglig, trött gestalt,
finns det små, vackra ögonblick
och stunder som passerar.
Det finns små, vackra ögonblick trots allt.
Att det finns små, vackra ögonblick
som knappast man noterar,
det bor små, vackra ögonblick i oss.
Det finns glimtar av skönhet
varje väsen härbergerar,
som raketer och som små klara bloss.
Så innan du förkastar varats varumärke helt
och du ger opp på hoppet ska du tänka på:
Det finns små, vackra ögonblick
och stunder som passerar,
det finns små, vackra ögonblick ändå
7. Utan jacka
Det är så skönt när man får gå utan jacka
i stan, en lagom varm sommardag.
Då är det nästan som om man ville tacka
en konstig, högre makt av nåt slag.
Det är så skönt när man får gå utan jacka
när varje dag känns som en present.
Då blir man brun och glad och då kan vi snacka
livshunger intill hundra procent.
Och då så tänker man:
Tänk att gå ut och gå
och man får känna att världen
är förjävla vacker ändå.
Det är så skönt när man får gå utan jacka
som fågeln flyger ut ur sin holk.
Det blir en kick, den blick som brukade flacka,
ja, den blänger rätt i nyllet på folk.
Det är så skönt när man får gå utan jacka
och va’ en riktig sommarflanör.
Då har man ingenting i sin almanacka
och inga grubblerier som stör.
Och då så tänker man:
Hur super kan en må?
Och man får känna att världen
är förjävla vacker ändå.
Här är ja’,
en spelbricka på livets bräde,
men jag mår bra
av det enkla skälet som jag just sa:
Det är så skönt när man får gå utan jacka
i juni under strålande sol,
då varje flickebarn liksom gammeltacka
kan gå runt i tunna toppar och kjol.
Det är så skönt när man får gå utan jacka
och fint när allting lever igen.
Då varje Nisse rastar runt sin byracka,
och är nästan lika yster som den.
Och då så tänker man:
Tänk att gå ut och gå
och man får känna att världen
är förjävla vacker ändå.
8. Tuula
I Kaunisvaaras svarta ödemark
emellan Abisko och Rautas krökta björkar
där ensligheten ekar ylande och stor och stark
där gick jag tröstlös, utan mod.
Men du, en väldigt vacker dag
såg jag ett ljus där på mitt natthimmel.
Ja, en väldigt vacker dag
som något underligt och böljande slog emot mig.
Så Tuula kulta,
frukta inte mer.
Stjärnorna som lyser på oss
och polarskenet ser till dig och mig.
Tuula kulta,
vintern är din vän
och liksom en vind som bär oss
hela vägen hem.
Jag är så glad att du har kommit hit,
här ner till jorden där vi trötta, frusna vandrat,
bland vedermödor i en natt som blänkte svart och vit
och inget lyste upp vår väg.
Men du, en väldigt vacker dag
såg jag ett ljus där på mitt natthimmel.
Ja, en väldigt vacker dag
som något underligt och böljande slog emot mig.
Så Tuula kulta…
Aldrig mera frusen och ensam, Tuula,
aldrig mera vilsen och ängslig, Tuula,
ska du vara när natten faller på.
Varje natt från nu kan du vila, Tuula.
Om du någonsin skulle tvivla, Tuula,
kommer det en röst från ovan
genom mörkret och viskar till dig ömt:
Tuula kulta…
9. Irmas säsong
Det var nog sent på dagen när jag tog mig hem
i luften, ett stråk utav höst.
Ja, jag stod vid min köksvrå och stekte en biff
när jag tyckte jag hörde din röst.
Och jag minns sista gången du ringde till mig,
jag var ledsen sen när vi lagt på.
Tänk så mycket vi pratat och sagt, men likväl
fanns en del kvar att säga ändå.
Och när häggarna blommar och marken blir grön
och storspoven gal kvällen lång
då tänker jag ungefär: Att det här
ja, det här är Irmas säsong.
Du var vacker och varsam och varm, men därtill
fanns en styrka, en djupt rotad kraft.
Och jag småler och gläds nu när änglarna får
äta franskor till svartvinbärssaft.
Och du var så där underbart nyfiken jämt
på vår värld, vad som händer och sker.
Och du var mig så nära, så nära som få,
ändå önskar jag du vetat mer
Och när sommaren doftar av nygravad lax
och bryggkaffe på min balkong
då tänker jag ungefär: Att det här
ja, det här är Irmas säsong.
Ja, men dagarna mulnar och somrarna går
och allt blir till aska och rök.
Ändå bor du i mig när jag går här som förr,
allra helst när jag står i mitt kök.
Och kan hända vi träffas nån gång någonstans
när tiden nu är på humör,
i en grön liten glänta med dig och din släkt,
ja, det vet jag bestämt att vi gör.
Och när häggarna blommar och marken blir grön
och storspoven gal kvällen lång
då tänker jag ungefär: Att det här,
ja, det här är Irmas säsong.
10. Sista sången
Jag vaknade vid elva av en dröm inatt,
det är rätt mycket i vårt inre som vill ut.
Du satt med ett rågat glas vin på en grådaskig gata.
Och fast jag inte tänkt på dig så nyligen,
fast det var väldigt många år sen de tog slut,
så titta’ du på mig som förr, sa att vi måste prata.
Jag bara vände och gick.
För nu är det färdigt och nu är det bra,
från en skrubb i en ungkarlsvåning skriver ja’
och tycker nu ärligt att det känns okej.
Det är inte första gången, men älskling,
det är sista sången till dig.
Och kanske är det kvar där nånstans inom mig,
allt det vi gjorde, allt vi skrek och det vi sa.
Vad gör man väl med ett så makalöst mänskligt förflutet?
Och fast jag ville hålla upp en blank fasad,
fastän jag låtsades som alltihop var bra,
så tog väl allting ut sin rätt på nått sätt där mot slutet.
Det var ett långsamt farväl…
Men nu är det färdigt och nu är det bra…
Dig har jag svurit och stilla gråtit över
många gånger när natten faller på
och tänk ändå
hur många sånger, det sista jag behöver
är det första jag vill,
så här har ni en till.
För nu är det färdigt och nu är det bra…
11. Dansa med mig, Inger!
Dansa med mig, Inger,
bara ta min hand och kom.
Alla dårar runt omkring är
ingenting att bry sig om.
Låt oss bara gunga
nonchalant, i sakta mak.
Mina tankar är så tunga,
det är alltid samma sak:
Finns så mycket jag skulle ha sagt,
så mycket jag borde ha gjort.
Men dansa med mig, Inger,
för Inger, tiden springer så fort.
Dansa med mig, Inger,
trots att allt är som det är.
Vet att ringen på ditt finger
ännu inte sitter där.
Men lyssna till musiken,
ta min hand ändå.
Kanske att du är besviken
på vad kvällen bjudit på.
Och jag är kanske inte den som
får följa dig hem till din port.
Men dansa med mig, Inger,
för Inger, tiden springer så fort.
Ja, jag vet jag måste va’ galen
som vågar mig fram för att bjuda opp.
Och jag vet att livet är sprängfyllt
av bortsprängda drömmar och trasigt hopp.
Ja, jag vet att klockan är mycket
och att det var knappast för mig du kom.
Och jag vet att livet är inte
det liv som du drömmer om.
För där är allt bara kärlek och dansband,
där är du kvällens drottning på Statt,
känner eau de colognen och hans hand
runt din midja vareviga natt.
Och jag vet att det inte är mycket,
och jag vet att han inte är jag,
men varför drömma om morgonda’n
när man kunde ha dansat idag?
Så dansa med mig, Inger,
bara för en kort minut.
För du vet att ingenting är
fullt så kört som det ser ut.
Vi kan ta en schlager,
kanske foxtrot eller bugg,
fast en dans med nån som jag är
säkert inte värd ett dugg.
Men en dans med en kvinna som du
är något fantastiskt och stort.
Så dansa med mig, Inger,
för Inger, tiden springer så fort.
Sången från balkongen ovanför (2019)
1. En ledig dag
Någon är ledsen,
nån förlorade, nån vann,
någon står still, en annan reser.
Och här huserar jag, en ensam liten man,
en till bland många parenteser.
Försökt att spara varje ord och varje bild,
varenda kärlek, lunch och häng.
Någon är fattig, nån är tacksam, nån är skild.
Nu glömmer jag det där en stund och ger mig ut en sväng.
Jag tar en ledig dag,
då är det bara jag.
Ingenting kan störa mig,
puts väck med att jämföra sig.
En ledig dag
och det är då jag ska
lämna världen utanför
och allt det alla andra gör.
En ledig dag
och det känns ganska bra
i min egen verklighet
och det är bara jag som vet.
En ledig dag
och dom jag ville va’
och allt det jag kunde bli
det struntar jag väl i
för jag är ledig.
Man konstaterar me’ns man navigerar fritt,
bland bråk och sociala flöden,
är svårt att veta: Vad är svart och vad är vitt,
bland så vitt skilda mänskoöden?
Nån har köpt villa, nån har katt och nån har hund.
Nu vill jag vara något mer,
få glömma hur obskyr jag är en liten stund.
Så ingen kommentar från mig, för nu släcker jag ner.
Jag tar en ledig dag,
då är det bara jag.
Ingenting kan störa mig,
puts väck med att jämföra sig.
En ledig dag
och det är då jag ska
lämna världen utanför
och allt det alla andra gör.
En ledig dag
och det känns ganska bra
i min egen verklighet
och det är bara jag som vet.
En ledig dag
och dom jag ville va’
och allt det jag kunde bli
det struntar jag väl i
för jag är ledig.
Jag vandrar liksom i en annan värld
där mina drömmar och min skuld är allt jag bär.
Så om ni vill mig något finns jag här, och bara här.
Ja, jag finns här och bara här.
Jag tar en ledig dag,
då är det bara jag.
Ingenting kan störa mig,
puts väck med att jämföra sig.
En ledig dag
och det är då jag ska
lämna världen utanför
och allt det alla andra gör.
En ledig dag
och det känns ganska bra
i min egen verklighet
och det är bara jag som vet.
En ledig dag
och dom jag ville va’
och allt det jag kunde bli
det struntar jag väl i
för jag är ledig.
2. Sången från balkongen ovanför
Jag bor en kvart från centrum
i en tvårumslägenhet,
det är hyresrätter och ett hus på tvären.
Och föreningen har god ekonomi,
så vitt jag vet.
Det är trevlig tomt och nära till affären.
Vi är en brokig samling,
vi mänskor som bor här.
En fryntlig gammal rektor
och en förtidspensionär.
Här bor Per Erik Jonsson
och gamla tant Petrell
och snubben som går ut
på sin balkong varenda kväll
och sjunger:
”O, lonely, lonely me.”
Han sjunger:
”O, lonely, lonely me.”
För natten är så kall och tyst
och det man hör
är bara sången från balkongen ovanför.
Här finns tjejen som är vacker
och han som är så lång
och människor av skilda slag och tycke.
Här finns dom som står och skvallrar
ute i vår trappuppgång
och så han som kanske dricker lite mycke’.
Och Nilsson som är bankman
och Jonsson som fick gå,
här finns farbrorn med sin käpp
och han jag aldrig hälsat på.
Och mamman som är frånskild,
fru Larsson med sin katt
och han som står där ute
på balkongen varje natt
och sjunger:
”O, lonely, lonely me.”
Han sjunger:
”O, lonely, lonely me.”
För natten är så kall och tyst
och det man hör
är bara sången från balkongen ovanför.
Men plötsligt häromsisten
har det kommit klagomål
och en önskan om att tysta ner grannlåten.
Det vissa mänskor måste,
finns det folk som inte tål.
En gammal sanning,
så vad göra åt den?
Ja, det som skadar någon
kan va’ den andres kur
och så länge får han gnola
på sin sorgsna signatur.
Så om du kör förbi oss,
när timmen blivit sen,
då kanske du får syn på honom
där i månens sken.
Han sjunger:
”O, lonely, lonely me.”
Han sjunger:
”O, lonely, lonely me.”
För natten är så kall och tyst
och det man hör
är bara sången från balkongen ovanför.
3. Långsamma timmar
Långsamma timmar som hasar och släpar.
Sega sekunder, man går här och skräpar.
Tittar på teve med mänskor som skämtar.
Sitter i soffan och väntar:
Men ingenting händer.
Ingenting alls.
Och när ingenting händer,
då tänker jag:
Händer det ingenting idag?
Klockorna tickar, man gör sina måsten.
Micrar sin pizza och tömmer komposten
Hänger vid datorn, går på toaletten.
Diskar och viker in tvätten.
Men ingenting händer.
Ingenting alls.
Och när ingenting händer,
då tänker jag:
Händer det ingenting idag?
Långsamma timmar är inte dom timmar
som hastigt flimrar förbi.
Långsamma timmar är mer dom som limmar
sig fast och du aldrig blir fri.
Sen blir man ledig från jobbet och skolan.
Nu är det fredag, man ringer till polar’n.
Man frågar honom: ”Ska vi hitta på nåt?
Festar ni, händer det något?”
Men ingenting händer.
Ingenting alls.
Och när ingenting händer,
då tänker jag:
Händer det ingenting idag?
Sen framåt natten går man till nåt ställe.
Står där i baren som en drägelpelle.
Sitter med drinken och väntar på flirten.
Strax innan tre kör man spurten.
Men ingenting händer.
Ingenting alls.
Och när jag återvänder,
då tänker jag:
Det hände ingenting idag.
4. Medelsvensson
Han kliver upp ur sängen klockan sju
och äter frukostmackor med sin fru.
Han är normal, han är normal.
Han slutar jobbet cirka klockan fem,
handlar en liter mjölk och åker hem.
Han är normal, han är normal.
Han jobbar skift på någon industri
och håller koll på sin ekonomi
och drömmer om en vinst på lotteri.
Hey, hey Medelsvensson,
bring that sexy Svensson-life to me!
Hon tar en joggingrunda med sin hund,
är flitig bloggare och ICA-kund.
Hon är normal, hon är normal.
Hon lägger tacofärsen i sin frys
och ser en kväll med grogg och fredagsmys.
Hon är normal, hon är normal.
Hon har en börs med kort på barnen i,
hon är så inlemmad och glad och fri,
så trygg och välanpassad man kan bli.
Hey, hey Medelsvensson,
bring that sexy Svensson-life to me!
Oh oh oh oh woh!
Spring, spring Medelsvensson, spring!
Oh oh oh oh woh!
I affärerna och runtomkring.
Oh oh oh oh woh!
Genom trädgård och inredning.
Oh oh oh oh woh!
Spring, spring Medelsvensson, spring!
Han lämnar in sin bil för underhåll,
och skjutsar barnen till sin korpfotboll.
Han är normal, han är normal.
Han sitter framför teven varje kväll,
han kunde hetat Inge Speciell.
Han är normal, han är normal.
Och kanske är det bara fantasi,
den gök man föddes som lär man förbli.
Men den som ändå vore mer som ni.
Hey, hey medelsvensson,
bring that sexy Svensson-life to me!
5. Hur länge ska jag sakna dig, Birgitta?
Nu faller regnet sakta ner
här över vårt villakvarter.
Det slår mot rutan, det är inte utan att
man känner sig en smula trött
när det är regnigt mörkt och blött.
Och så på natten hinner minnena ifatt.
Du sa att du behövde
rå om dig själv ett tag.
Det är ett år sen snart
och nu funderar jag:
Hur länge ska jag sakna dig Birgitta?
Hur länge slits mitt hjärta itu?
Hur länge ska jag vakna mitt i natten
och bara undra: Vad gör du nu?
Hur länge ska jag sakna dig, tror du?
Vi träffades på Stadspuben
en kväll på tok för länge sen.
Du var det vackraste jag nånsin hade sett
En blick, en kyss, sen var du min.
Och aldrig, aldrig någonsin
var jag så glad som när vi stod vid altaret.
När prästen frågat
”tager du…” var vårat svar:
”Javisst!” och nu finns blott
en enda fråga kvar:
Hur länge ska jag sakna dig Birgitta?
Hur länge slits mitt hjärta itu?
Hur länge ska jag vakna mitt i natten
och bara undra: Vad gör du nu?
Hur länge ska jag sakna dig, tror du?
Jag tänker på dig, gråter när jag går till sängs
och minnena tränger sig på.
Jag gråter, grubblar, ältar så jag nästan sprängs.
Älskling varför ska du gå?
Nu går jag här och sparkar grus
här i mitt tomma, gamla hus
bland kuriosa från det livet som var vårt.
Jag kunde skaffa lägenhet,
men säg vad fan har jag för det?
Att glömma bort dig är ju ändå lika svårt.
Och jag som alltid
tyckte sängen var för trång
– nu brer jag ut mig där
och frågar än en gång:
Hur länge ska jag sakna dig, Birgitta?
Hur länge är du nästan min fru?
Hur länge ska jag vakna mitt i natten
och bara undra: vad gör du nu?
Hur länge ska jag sakna dig, tror du?
6. Kungen ifrån Uddevalla
(Bonusspår med accja.)
Nu har det blivit dags att bryta tystnaden.
Nu har det blivit dags att ge sig ut.
Är lite svårt att fatta, när jag nyss va’ den
som satt kuvad i hörnet och höll trut.
Jag är så trött på tankarna jag nöter här,
det ska bli andra bullar nu minsann.
Nu ska jag ut, och mänskorna jag möter där
ska stanna upp och ropa: ”Det är han!
Han som är så trygg och stadi’,
det är grabben med choklad i.
Det är mannen med blå jeans och brun flanell.”
Och tänka att: ”Där är en
som slår armarna om världen
som muckat från sitt hjärtas isoleringscell.”
Och ni kan tala om för alla
att Lars från Uddevalla,
han ska ut och tämja livet just idag.
Och ni kan tala om för alla
att den som ni bör kalla
kungen ifrån Uddevalla – det är jag.
Jag går en sväng i parken, strosar runt ett tag
med ryggen rak och möter varje blick.
Och ser jag nån jag träffat förut hälsar jag
och folk ska tänka: ”Vilken trevlig prick!”
Man vill va’ god och sky så mycket hat man kan
och hatat har jag sannerligen men
nu är jag den som strålande går gatan fram
och människor ska tänka: ”Där går en,
som för sig med den äran.”
Och man frågar sig: ”Vem är han,
den där mannen med blå jeans och brun flanell?”
Det vet jag nu att jag, en
som suckat hela dagen
till slut är en som njuter den för öppna spjäll.
Och ni kan tala om för alla
att Lars från Uddevalla,
han är lycklig
och en helt förnyad man.
Och ni kan tala om för alla
att den som ni bör kalla
kungen ifrån Uddevalla
– det är han.
Men människor som tvivlar kan lätt tänka så:
”Vad finns för nåt som kan behöva mig?”
Och i dom tankespåren är det lätt att få
en längtan efter att bedöva sig
med sömnpiller och Losec,
en värld kan va’ så otäck
för en man med blåa jeans och brun flanell.
Och om du exponerar dig
kan världen massakrera dig
och skjuta dig till marken,
ja, det vet jag väl!
Men ni kan tala om för alla
att Lars från Uddevalla
han ska ut och tämja livet just idag.
Och ni kan tala om för alla
att den som ni bör kalla
kungen ifrån Uddevalla – det är jag.
Det ska bli uppenbart för alla
att Lars från Uddevalla,
han har blåa jeans, brun skjorta och mustasch.
Och plötsligt står det klart för alla
att den som man bör kalla
kungen ifrån Uddevalla – det är Lars!
Bonustexter
1. Farbror Peter
Jag har en gammal farbror och han heter Peter.
Han tycker att livet är bara jävligheter.
Om man kan se fiaskon på flera tusen meter,
det finns ingen lösning, det enda som man vet är:
»He’ gå’ int’.»
Men farbror är en av dom dära’ ja ni vet,
som tycker att allting är så jävla överdrivet.
Han dissar och pissar på allting som står skrivet
och suckar och detta är hans devis i livet:
»He’ gå’ int’.»
Han säger att »varför ska man gå och streta,
och söka en ljuspunkt och blint gå och leta
i skog, under sten, som nån jävla Hans och Greta?
Visst kan du försöka, men en sak ska du veta:
He’ gå’ int’.
Det finns ju så många som käbblar och tycker
om mobbning och kärnkraft och rusiga drycker;
vill motverka slagsmål och singelolycker,
har sett det ett tag och det här är vad jag tycker:
He’ gå’ int’.
Ja, varför ska jag gå och tro på mänskligheten,
när allting är skit? Ta en titt på verkligheten
med Hitler och Stalin och andra dumhelveten.
Det finns dom som jobbar för bättre, jo, jag vet, men:
He’ gå’ int.
Och han dära’ Jesus, som gick där i nån öken,
predika’ för Tomas och andra gamla spöken
om frälsning och visst, killen gjorde ett försök men
nån kunde väl ha talat om det för den göken:
He’ gå’ int’.»
Med denna visa så ville jag förtälja
att varje person har ju möjlighet att välja
att göra nåt åt skiten, inte bara svälja.
Försök gå till Peter med den idén att sälja:
»He’ gå’ int’.»
Ja, genom historien så har det ju hänt sig
att vissa hängt kvar medan andra har hängt sig.
»Va’ glad eller ledsen?» är frågan som man tänkt sig,
förutom min farbror, för han har ju bestämt sig:
»He’ gå’ int’.»
2. Ligga runt
Jag stod där på din tröskel
och bönade och bad.
Och som en gammal erfaren charmör
försökte jag med rödvin,
sen blommor, sen choklad,
sen vitt vin, men jag vann inget gehör.
Jag sa: »Du är min ängel,
den enda jag vill ha.»
Jag glömmer aldrig orden som du sa:
»Men kära lilla du, kom inte hit och prata strunt!
Varför skaffa flickvän när du redan har en bunt?
Och för mig som är sotis kan det inte vara sunt,
vi vet ju alla att du gillar ligga runt.»
Så jag fick lomma hemåt
med bitter eftersmak.
Men skam den som ger upp för ingenting.
Och snart var jag tillbaka
hos dig med ryggen rak
och hade köpt en dyr förlovningsring.
Men när jag visat upp den
så brast du ut i skratt.
Och sa: »Jag hoppas du fick mängdrabatt.
Men kära lilla du, kom inte hit och prata strunt!
Varför skaffa flickvän när du redan har en bunt?
Och för mig som är sotis kan det inte vara sunt,
vi vet ju alla att du gillar ligga runt.»
Visst, det har varit några snedsprång.
Men sen vi träffades, tro’t om du vill,
kan man skönja en drastisk nedgång.
Finns inget som jag inte skulle greja,
för att du ska slippa säga
dom orden en gång till:
»Men kära lilla du, kom inte hit och prata strunt!
Varför skaffa flickvän när du redan har en bunt?
Och för mig som är sotis kan det inte vara sunt,
vi vet ju alla att du gillar ligga runt.»