Texter – Bo Selinder

Sången från balkongen ovanför (2019)

En ledig dag
Sången från balkongen ovanför
Långsamma timmar
Medelsvensson
Hur länge ska jag sakna dig, Birgitta?
Kungen ifrån Uddevalla

1. En ledig dag

Någon är ledsen,
nån förlorade, nån vann,
någon står still, en annan reser.
Och här huserar jag, en ensam liten man,
en till bland många parenteser.
Försökt att spara varje ord och varje bild,
varenda kärlek, lunch och häng.
Någon är fattig, nån är tacksam, nån är skild.
Nu glömmer jag det där en stund och ger mig ut en sväng.

Jag tar en ledig dag,
då är det bara jag.
Ingenting kan störa mig,
puts väck med att jämföra sig.
En ledig dag
och det är då jag ska
lämna världen utanför
och allt det alla andra gör.
En ledig dag
och det känns ganska bra
i min egen verklighet
och det är bara jag som vet.
En ledig dag
och dom jag ville va’
och allt det jag kunde bli
det struntar jag väl i
för jag är ledig.

Man konstaterar me’ns man navigerar fritt,
bland bråk och sociala flöden,
är svårt att veta: Vad är svart och vad är vitt,
bland så vitt skilda mänskoöden?
Nån har köpt villa, nån har katt och nån har hund.
Nu vill jag vara något mer,
få glömma hur obskyr jag är en liten stund.
Så ingen kommentar från mig, för nu släcker jag ner.

Jag vandrar liksom i en annan värld
där mina drömmar och min skuld är allt jag bär.
Så om ni vill mig något finns jag här, och bara här.
Ja, jag finns här och bara här.

2. Sången från balkongen ovanför

Jag bor en kvart från centrum
i en tvårumslägenhet,
det är hyresrätter och ett hus på tvären.
Och föreningen har god ekonomi,
så vitt jag vet.
Det är trevlig tomt och nära till affären.

Vi är en brokig samling,
vi mänskor som bor här.
En fryntlig gammal rektor
och en förtidspensionär.
Här bor Per Erik Jonsson
och gamla tant Petrell
och snubben som går ut
på sin balkong varenda kväll
och sjunger:

”O, lonely, lonely me.”
Han sjunger:
”O, lonely, lonely me.”
För natten är så kall och tyst
och det man hör
är bara sången från balkongen ovanför.

Här finns tjejen som är vacker
och han som är så lång
och människor av skilda slag och tycke.
Här finns dom som står och skvallrar
ute i vår trappuppgång
och så han som kanske dricker lite mycke’.

Och Nilsson som är bankman
och Jonsson som fick gå,
här finns farbrorn med sin käpp
och han jag aldrig hälsat på.
Och mamman som är frånskild,
fru Larsson med sin katt
och han som står där ute
på balkongen varje natt
och sjunger:

”O, lonely, lonely me.”
Han sjunger:
”O, lonely, lonely me.”
För natten är så kall och tyst
och det man hör
är bara sången från balkongen ovanför.

Men plötsligt häromsisten
har det kommit klagomål
och en önskan om att tysta ner grannlåten.
Det vissa mänskor måste,
finns det folk som inte tål.

En gammal sanning,
så vad göra åt den?
Ja, det som skadar någon
kan va’ den andres kur
och så länge får han gnola
på sin sorgsna signatur.
Så om du kör förbi oss,
när timmen blivit sen,
då kanske du får syn på honom
där i månens sken.
Han sjunger:

”O, lonely, lonely me.”
Han sjunger:
”O, lonely, lonely me.”
För natten är så kall och tyst
och det man hör
är bara sången från balkongen ovanför.

3. Långsamma timmar

Långsamma timmar som hasar och släpar.
Sega sekunder, man går här och skräpar.
Tittar på teve med mänskor som skämtar.
Sitter i soffan och väntar:

Men ingenting händer.
Ingenting alls.
Och när ingenting händer,
då tänker jag:
Händer det ingenting idag?

Klockorna tickar, man gör sina måsten.
Micrar sin pizza och tömmer komposten
Hänger vid datorn, går på toaletten.
Diskar och viker in tvätten.

Men ingenting händer.
Ingenting alls.
Och när ingenting händer,
då tänker jag:
Händer det ingenting idag?

Långsamma timmar är inte dom timmar
som hastigt flimrar förbi.
Långsamma timmar är mer dom som limmar
sig fast och du aldrig blir fri.

Sen blir man ledig från jobbet och skolan.
Nu är det fredag, man ringer till polar’n.
Man frågar honom: ”Ska vi hitta på nåt?
Festar ni, händer det något?”

Men ingenting händer.
Ingenting alls.
Och när ingenting händer,
då tänker jag:
Händer det ingenting idag?

Sen framåt natten går man till nåt ställe.
Står där i baren som en drägelpelle.
Sitter med drinken och väntar på flirten.
Strax innan tre kör man spurten.

Men ingenting händer.
Ingenting alls.
Och när jag återvänder,
då tänker jag:
Det hände ingenting idag.

4. Medelsvensson

Han kliver upp ur sängen klockan sju
och äter frukostmackor med sin fru.
Han är normal, han är normal.
Han slutar jobbet cirka klockan fem,
handlar en liter mjölk och åker hem.
Han är normal, han är normal.

Han jobbar skift på någon industri
och håller koll på sin ekonomi
och drömmer om en vinst på lotteri.
Hey, hey Medelsvensson,
bring that sexy Svensson-life to me!

Hon tar en joggingrunda med sin hund,
är flitig bloggare och ICA-kund.
Hon är normal, hon är normal.
Hon lägger tacofärsen i sin frys
och ser en kväll med grogg och fredagsmys.
Hon är normal, hon är normal.

Hon har en börs med kort på barnen i,
hon är så inlemmad och glad och fri,
så trygg och välanpassad man kan bli.
Hey, hey Medelsvensson,
bring that sexy Svensson-life to me!

Oh oh oh oh woh!
Spring, spring Medelsvensson, spring!
Oh oh oh oh woh!
I affärerna och runtomkring.
Oh oh oh oh woh!
Genom trädgård och inredning.
Oh oh oh oh woh!
Spring, spring Medelsvensson, spring!

Han lämnar in sin bil för underhåll,
och skjutsar barnen till sin korpfotboll.
Han är normal, han är normal.
Han sitter framför teven varje kväll,
han kunde hetat Inge Speciell.
Han är normal, han är normal.

Och kanske är det bara fantasi,
den gök man föddes som lär man förbli.
Men den som ändå vore mer som ni.
Hey, hey medelsvensson,
bring that sexy Svensson-life to me!

5. Hur länge ska jag sakna dig, Birgitta?

Nu faller regnet sakta ner
här över vårt villakvarter.
Det slår mot rutan, det är inte utan att
man känner sig en smula trött
när det är regnigt mörkt och blött.
Och så på natten hinner minnena ifatt.

Du sa att du behövde
rå om dig själv ett tag.
Det är ett år sen snart
och nu funderar jag:

Hur länge ska jag sakna dig Birgitta?
Hur länge slits mitt hjärta itu?
Hur länge ska jag vakna mitt i natten
och bara undra: Vad gör du nu?
Hur länge ska jag sakna dig, tror du?

Vi träffades på Stadspuben
en kväll på tok för länge sen.
Du var det vackraste jag nånsin hade sett
En blick, en kyss, sen var du min.
Och aldrig, aldrig någonsin
var jag så glad som när vi stod vid altaret.

När prästen frågat
”tager du…” var vårat svar:
”Javisst!” och nu finns blott
en enda fråga kvar:

Hur länge ska jag sakna dig Birgitta?
Hur länge slits mitt hjärta itu?
Hur länge ska jag vakna mitt i natten
och bara undra: Vad gör du nu?
Hur länge ska jag sakna dig, tror du?

Jag tänker på dig, gråter när jag går till sängs
och minnena tränger sig på.
Jag gråter, grubblar, ältar så jag nästan sprängs.
Älskling varför ska du gå?

Nu går jag här och sparkar grus
här i mitt tomma, gamla hus
bland kuriosa från det livet som var vårt.
Jag kunde skaffa lägenhet,
men säg vad fan har jag för det?
Att glömma bort dig är ju ändå lika svårt.

Och jag som alltid
tyckte sängen var för trång
– nu brer jag ut mig där
och frågar än en gång:

Hur länge ska jag sakna dig, Birgitta?
Hur länge är du nästan min fru?
Hur länge ska jag vakna mitt i natten
och bara undra: vad gör du nu?
Hur länge ska jag sakna dig, tror du?

6. Kungen ifrån Uddevalla

(Bonusspår med accja.)

Nu har det blivit dags att bryta tystnaden.
Nu har det blivit dags att ge sig ut.
Är lite svårt att fatta, när jag nyss va’ den
som satt kuvad i hörnet och höll trut.
Jag är så trött på tankarna jag nöter här,
det ska bli andra bullar nu minsann.
Nu ska jag ut, och mänskorna jag möter där
ska stanna upp och ropa: ”Det är han!

Han som är så trygg och stadi’,
det är grabben med choklad i.
Det är mannen med blå jeans och brun flanell.”
Och tänka att: ”Där är en
som slår armarna om världen
som muckat från sitt hjärtas isoleringscell.”

Och ni kan tala om för alla
att Lars från Uddevalla,
han ska ut och tämja livet just idag.
Och ni kan tala om för alla
att den som ni bör kalla
kungen ifrån Uddevalla – det är jag.

Jag går en sväng i parken, strosar runt ett tag
med ryggen rak och möter varje blick.
Och ser jag nån jag träffat förut hälsar jag
och folk ska tänka: ”Vilken trevlig prick!”

Man vill va’ god och sky så mycket hat man kan
och hatat har jag sannerligen men
nu är jag den som strålande går gatan fram
och människor ska tänka: ”Där går en,
som för sig med den äran.”
Och man frågar sig: ”Vem är han,
den där mannen med blå jeans och brun flanell?”
Det vet jag nu att jag, en
som suckat hela dagen
till slut är en som njuter den för öppna spjäll.

Och ni kan tala om för alla
att Lars från Uddevalla,
han är lycklig
och en helt förnyad man.
Och ni kan tala om för alla
att den som ni bör kalla
kungen ifrån Uddevalla
– det är han.

Men människor som tvivlar kan lätt tänka så:
”Vad finns för nåt som kan behöva mig?”
Och i dom tankespåren är det lätt att få
en längtan efter att bedöva sig
med sömnpiller och Losec,
en värld kan va’ så otäck
för en man med blåa jeans och brun flanell.

Och om du exponerar dig
kan världen massakrera dig
och skjuta dig till marken,
ja, det vet jag väl!

Men ni kan tala om för alla
att Lars från Uddevalla
han ska ut och tämja livet just idag.
Och ni kan tala om för alla
att den som ni bör kalla
kungen ifrån Uddevalla – det är jag.

Det ska bli uppenbart för alla
att Lars från Uddevalla,
han har blåa jeans, brun skjorta och mustasch.
Och plötsligt står det klart för alla
att den som man bör kalla
kungen ifrån Uddevalla – det är Lars!